Kära läsare!
Efter ett längre uppehåll som definitivt inte beror på brist på uppslag tar vi nu åter till pennan.
Först och främst: PK-brott. Vad betyder det? Vem begår PK-brott? Varför skall de åtalas och dömas av PK-brottsmyndigheten?
Som alla med minst en hjärncell förstått är detta en satirisk sida. Vi driver hejdlöst med alla utan pardon. Kanske mest med oss själva.
PK-brott är inget riktigt brott men ibland ställer det till större skada än andra brott. Ett bra exempel är att ha för trång referensram. När en liten grupp människor färgas av sin närmiljö och samtidigt har tillgång till stora och effektfulla kommunikationsverktyg så kan det bli väldigt fel.
Verkar det luddigt? Om vi håller oss till PK-brottsmyndighetens favoritobjekt - Södermalmshipsters - så blir det kanske tydligare. Det finns ett hundratal individer bosatta på och omkring Nytorget i Stockholm som alla arbetar som journalister, reklamare, kulturarbetare eller mediapersoner. De sitter på Urban Deli (en krog med egen mataffär belägen på Nytorget) och pratar med varandra om sådant som rör deras eget gemensamma liv. När de betraktar omvärlden så gör de det utifrån sitt eget snäva perspektiv.
Det här gäller självklart också grevar och finansmän på Östermalmstorg eller gubbarna i fikarummet på Gruvtolvan i Kiruna. Men dessa två exempel är redan utsatta för hård granskning och kritik. Kultureliten däremot kontrollerar ju själva media och kan därför se till att de inte blir granskade. De skall ju granska, det är deras viktigaste uppgift. Men vem granskar granskaren? Tja, t.ex. PK-brottsmyndigheten. Men inte så värst många andra.
Och det är si och så med självsaneringen. Pressombudsmannen kommer ibland med lama bannor som ibland förstärks av Pressens opinionsnämnd. Men många kanske inte känner till att både PO och PON ägs av media själva.
PK-brottsmyndigheten gör inte anspråk på att vara en mediakritisk blogg som systematiskt granskar faktafel eller åsiktslansering i media. Vi tror inte att någon orkar läsa sådant. Vi gör oss bara lustiga på medias, och framförallt mediapersoners, bekostnad.
Nu något mycket allvarligare:
Kritik mot PK har på bara ett år glidit iväg alldeles för långt åt höger. Det enklaste sättet att möta det på vore att döpa om bloggen. Men det vore också att ge vika. Och det är inte vår starka sida. Tvärtom kommer vi att fortsätta att skriva om PK-brott. Men som vi har sagt förut: "Vi angriper vänstern, men inte från höger".
Det ställer lite krav på intellekt att läsa den här bloggen. Tyvärr finns inte det i överflöd på internet. Det ställer också krav på att man är påläst och helst har koll på de senaste hundra årens satirkonstnärer främst i Sverige. Läs Kar de Mumma och sätt dig in i Karl Gerhards värld. Bekanta dig med Errol Nordstedt (Eddie Meduza) och hans träffsäkra beskrivningar av svensk kultur i allmänhet och byråkrati i synnerhet.
Satiriker jobbar med humor. På det sättet slipper man ta ansvar för sakinnehållet samtidigt som man ofta lyckas mycket bättre med att uppmuntra till källkritik och en sund skepsis mot de budskap som framförs i media.
PK-hat eller "hatet mot det politiskt korrekta" tas upp av författarinnan Maria Sveland i DN den 8 februari. Där kan man läsa följande:
"Just hatet mot det så kallat politiskt korrekta, eller kulturmarxismen, är ett genomgående tema bland antifeministiska bloggare som Pär Ström och Pelle Billing. I deras värld råder en stats- och mediefeminism som utövar en hegemonisk kontroll över åsikter och värderingar. Och eftersom gränserna långsamt förskjutits kallar ingen Pär Ström eller Pelle Billing för de extremister de faktiskt är, tvärtom bjuds de in till tv-soffor och debatter och erbjuds utrymme på olika forum."
Kissade du på dig nu? som Ulf Lundell brukar säga. Vem är det som erbjuds utrymme på olika forum? Vem bjuds in till tv-soffor? Det räcker med att titta på flåshurtiga "Nyhetsbyrån" på SVT för att förstå vem som har en gräddfil stor som en sjufilig motorväg i Kalifornien in till olika mediamegafoner. De behöver inte ens anstränga sig. Claes Malmberg är knappt nykter. Viggo Cavling skall föreställa höger eller libertarian för att väga upp den massiva vänsterpropagandan. Pinsamt! Kanske redaktörerna en vacker dag förstår att detta får motsatt effekt, inte minst på yngre människor (utanför Södermalm).
Nu startar alltså Maria Sveland ett korståg (medvetet humoristiskt ordval) mot högerbloggare och PK-hatare genom att ladda om begreppet PK så att ordningen kan återställas. Plötsligt blir PK detsamma som feminism, solidaritet, broderskap och andra gamla sosse-floskler. Vakna! Det är 2012! Vänsterromantiken är säkert mysig men har aldrig varit så världsfrånvänd!
Man skall inte förringa de fenomen som Magnus Linton beskriver men - herregud! Vem jämför socialdemokrater med Stalin? Nej, just det, ingen. Inte ens rabiata Sverigedemokrater. Men varför skall då alla, precis alla, mediapersoner jämföra allt som INTE är vänster med Hitler?
Maria Sveland hackar på Per Ström och Pelle Billing. Det är helt ok om hon möter dem med sakargument. Men att förringa dem genom att förpassa dem till brunhögern och bunta ihop dem med PK-hatare som Breivik då spyr vi faktiskt.
”Det Breivik kallar ’kulturmarxism’ heter i den mer etablerade världen ’politisk korrekthet’, men grundtanken är densamma; vissa sanningar får inte sägas och det sprängstoff som aldrig kommer till ytan handlar alltid – för både extremister och högeretablissemang – om feminism och mångfald, den politiska korrekthetens två kärnor.” hälsar Maria.
Ber att få citera Svenska MAD: "Urrrk!"
Likväl: Politisk korrekthet är inte brottsligt. PK-brott (enligt vår definition) är när den politiska korrektheten skymmer verkligheten. Att hata PK är onödigt. Att använda PK i sin förvirrade kamp för det rena riket eller vad rasisterna mumlar om är helt vansinnigt. Det slår tillbaka mot dem själva genom att de avslöjar sig som människofientliga och därför inte i position att kritisera PK som tankebegränsande faktor.
Breivik, radikalhöger, högerpopulister, Geert Wilders, Jobbik, Sverigedemokrater m fl kan givetvis inte angripas på samma sätt samtidigt. Dessa individer, företeelser och organisationer är helt olika till sin natur, har helt olika agendor och riktar sig mot olika måltavlor. Wilders gillar inte radikala imamer, Jobbik siktar in sig på judar och romer och Breivik har ihjäl landsmän som han menar är landsförrädare. Som vi redan skrivit här på bloggen är Breivik inget annat än en sjuk människa som lider av en psykos, en narcissistisk personlighetsstörning. Wilders och Åkesson är riksdagspolitiker, like it or not. Jobbik har tre platser i Europaparlamentet. Välj själv hur du vill bemöta dem Maria, men vi tror inte din uppgivna suck i megafonen DN ger ett skit.
