På DN.se kan man läsa om en man som känner sig som en kvinna och därför skall få tävla i friidrott - i kvinnornas gren. Martin Ritzén, endokrinolog vid Karolinska Universitetssjukhuset i Solna menar tydligen att det mer eller mindre är upp till var och en att bestämma vilket kön man tillhör.
– Tidigare följde man slaviskt X och Y, men nu kan man acceptera en mycket mer liberal tolkning av manligt och kvinnligt, säger Ritzén, och syftar på X och Y-kromosomer som tydligen återfinns både hos män och kvinnor numera... I den senaste Terminator-filmen frågar sig John Conner på slutet vad som gör oss till människor (när stora delar av kroppen är en maskin, som i fallet med "Marcus Wright"). Det här är samma typ av resonemang. När vi slutar att betrakta oss som män och kvinnor så slutar vi också vara människor. Könet är ingen konstruktion. Den dualitet som alltid existerat mellan man och kvinna är i allra högsta grad bestående.
Sedan är det en helt annan fråga vad man gör med den här dualiteten. Om man vill - som många män gjort och som radikala feminister gör - ta makt från andra, sko sig på andra, växa genom att krympa andra så missbrukar man dualiteten. Om man projicerar sin ilska och frustration på någon med könet som motiv, då har man ett problem men det är inte ett genusproblem.
Det kan vara på sin plats att ta en närmare titt på den döende dandyn - feminismen:
Under det sena 1960-talet och tidiga 1970-talet började en ny kvinnorörelse växa fram. Begreppet feminism användes inte så mycket; många talade istället om kvinnlig frigörelse. Man kämpade för att påverka lagar och folks attityder. Kvinnorörelsen som började växa fram hade inga centrala personer och startades inte av någon särskild händelse utan sammanfogades av gemensamma frågor. Rörelsen kan delas upp i en radikalare minoritet och en moderatare majoritet. Den radikala minoriteten försökte skaffa sig nya kopplingar till vänstern och förespråkade ett system som var grundat på kvinnans behov även om det innebar ett uteslutande av männen. Denna del av rörelsen fokuserade på frågor som våldtäkt, pornografi, misshandel av kvinnor i hemmet och diskriminering mot homosexuella kvinnor, medan majoriteten av kvinnorörelsen fokuserade på frågor som säker och legal abort, möjligheten till preventivmedel och rätt till lika lön. Att uppgradera statusen för de kvinnodominerade yrkerna började bli viktigt. [Källa: Wikipedia]
- Att två människor som är lika duktiga på sitt jobb, är lika gamla, har likvärdig utbildning och på alla upptänkliga sätt är lika väl lämpade för uppgiften - får olika lön - är inte acceptabelt. Men detta har ingenting med heteronormen att göra.
- Att en person som är fysiskt stark våldför sig på en fysiskt svag person är förkastligt och givetvis brottsligt. Men det har ingenting med (den antropologiska termen) patriarkat att göra.
- Om en person gör sexuella närmanden mot en annan person som är ovillig och känner olust så är det åt helvete. Alla skall respektera ett nej. Alla har rätt att välja om de vill ha sex eller ej. Men det är ingen genusfråga.
Det finns juridik, anatomi, biologi, psykologi, endokrinologi, sociologi och många andra akademia som är releventa. Men att betrakta företeelser strikt ur ett könsperspektiv är befängt och skapar ingen nytta. Det leder ingenstans. Det som givit framgångar för alla människor under de senaste hundra åren är välfärd genom handel, tekniska framsteg, vetenskap, frånvaro av krig och väl genomförda politiska reformer. Ingenting annat. Att kvinnor fått det bättre har ingenting med kvinnokamp, radikal feminism eller genusforskning att göra. Feministerna säger ju själva att könet är en konstruktion men ändå är de väldigt intresserade av att betrakta allting ur ett könsperspektiv.
Det vore oerhört skönt att slippa polemiken, projiceringarna och de enkla förklaringarna från och med nu. Feminism är död, lika död som maskulinismen. Leve pluralismen!
SVD DN DN DN DN GP DN DN DN DN
Malin Crona är nyhetschef för DN.se, feminist och inbiten sminkentusiast
DU MÅSTE KLICKA PÅ RUBRIKEN FÖR ATT KUNNA KOMMENTERA!
__
Tvärtom kan ju Dn:s artikel och IOK:s hänsynstagande till vetenskapliga fakta ses som ett framsteg för den vetenskapligt förankrade feminismen, som under flera år vetat om forskningens sanningar som de Dn skriver om: att många kvinnor har manliga y-kromosomer och att könshormon inte är dualistiska enhetligt uppdelade.
SvaraRaderaTilt: Enligt samma artikel i DN så kan de kvinnorna tydligen ha testiklar också? Vad kan de ha mer: en snopp, mustach och namnet Roger. Man kan ju kalla det för en kvinna.. eller det som de flesta skulle kalla könet för: en man.
SvaraRaderaÄven fast det finns (förhoppningsvis inspärrade) personer som är helt övertygade om att de är Napoleon (den franske kejsaren som dog för skit länge sedan). Oavsett vad de tycker så ÄR de inte Napoleon. Fast det gissar jag att alla inte håller med om...
Tillt: Det skulle förklara den del...
SvaraRaderaTill anonym: Jag skulle tippa på att de syftar på testiklar som finns inne i kroppen på en person som man inte vet könet på.
SvaraRaderaVa fan?!?! Helvets, jävbla, fan, förbannasde, satsnasn, skiit, helvete, hin håle, aaaarrhh, morr, skäll, gläfs, grrrr.
SvaraRaderaMän är djur - tycker inte du det?
/Tina
Tina,
SvaraRaderaMän är inte djur, kvinnor är inte djur. Vi är människor.
Eller är du arg för att du hittat ett syftningsfel?