Muren finns kvar

PK-brottsmyndigheten firar idag att det är 20 år sedan "muren" föll. Detta uppmärksammar bl a SVD.

Tyvärr är det inte sant. Muren finns kvar. Den syns bara inte. Muren finns idag istället på flera ställen och inte som en järnridå med vakter, taggtråd och minfält. Inte som en betongmur genom centrala Berlin. Utan som en av Baudrillards s.k. hyperverkliga företeelser.

Några exempel:

Det finns idag en mycket hög mur rakt genom Medelhavet. De Afrikanska länderna sitter på andra sidan och försöker titta över muren som håller dem utanför den Europeiska fästningen. De av vänsteridéer genomsyrade europeiska förvaltningarna håller fortfarande en strikt agenda. Alla utomeuropeiska länder måste först eliminera korruptionen, införa jämställdhet och ha en implementerad klimatpolicy ("hållbar utveckling"!) innan de får vara med. Och att vara med betyder i det här fallet att man får hårt villkorade lån eller möjligen bistånd. Bistånd som består av att avdankade tanter och farbröder som jobbar för utvecklings- och biståndsmyndigheter i dessa länder kommer och tvingar på dem sin kultur och sina värderingar.

Ett annat exempel är muren mellan Ryssland och Europa. Gasledningar mellan Tyskland och Ryssland i all ära, men det tycks bara öka spänningen. Den här gången går inte muren mellan två politska system utan mellan två kulturer. EU fogar sig snällt i USA/Nato:s vilja ivrigt påhejade av bittra f.d. satellitstater som Polen eller f.d. sovjetrepubliker som de baltiska länderna. Värst drabbar denna hållning länder som vill in i stugvärmen, t.ex. Georgien och Ukraina.

En annan mur går mellan den muslimska och den judisk/kristna världen. Men detta är främst en amerikansk-judisk angelägenhet. Det är för de flesta "vanliga svenskar " och skattebetalare obegripligt varför svenska soldater krigar i Afghanistan. EU håller en förvånansvärt lam linje mot amerikanska och israeliska intressen. "Coalition of the willing" verkar vara hårt villkorad av osynliga överenskommelser som sträcker sig tillbaka till andra världskriget, Marshall och Bretton Woods.

Ännu en mur går mellan de utomeuropeiska invandrarna och europeisk ursprungsbefolkning. Germansk, anglo-saxisk och latinsk kultur får stort utrymme och anses vara paradigm. Värst är det i nordvästeuropa t.ex. i Storbrittannien, Holland och Danmark. Uppdelningen mellan vi och dem är motbjudande tydlig, trots att t.ex. Storbrittanniens commonwealth-bestämmelser tydligt välkomnar individer från tidigare kolonier. Desperat försöker PK-lobbyn i form av vänstermedia och vänsterintellektuella att lagstifta bort problemen eller genom oförblommerad propaganda tvinga på "vanligt folk" åsikter om att människor från andra kulturer är jättebra. På distans, på tidningsredaktioner och i skrivarstugor går det jättebra att hävda det, men när de själva är på besök i verkligheten är de som elefanter i porslinsfabriker. Minns Janne Josefssons besök i verkligheten, oerhört komiskt, men oerhört talande.

Viktigast är dock den enorma mur som skiljer de s.k. vänsterintellektuella från "vanligt folk". Hur man än formulerar detta blir det fel. Det låter konspiratoriskt, det låter avundsjukt, det låter polemiskt och förenklat. Men m.t.p. responsen som PK-brottsmyndigheten fått på sistone så är detta en omfattande och problematisk fråga. Idag har vi ett klassamhälle som skiljer på de som vet och de som inte vet. De som vet "hur en slipsten skall dras". De med inflytande, makt, kunskap och nätverk. Inom näringslivet finns det en sådan klick, nepotismen är pinsamt övertydlig, t.ex. inom de s.k. maktsfärerna. Men - det finns en avgörande skillnad mellan näringsliv och övriga samhället - och det är att inom näringslivet så finns det privata ägare. Så länge de är nöjda så finns egentligen ingenting att anmärka på. Det är mycket värre med kotterier och nepotism på den offentliga sidan. Dessutom går det inte att granska dessa grupper och individer eftersom de som är satta att granska (media) själva tillhör detta kotteri! Svenska Dagbladet och Expressen gör ibland små försök, men avfärdas snabbt som bombhöger eller republikaner.

"Vanligt folk" är ett lamt och otillräckligt uttryck. "Skattebetalare" är ett uttryck som är helt ockuperat av liberalhöger och tankesmedjor som Timbro och deras motsvarigheter i andra länder. Så ser det ut i Europa där Muren tidigare fanns. Amerikaner har inte detta problem eftersom de över lag är mycket misstänksamma mot staten och den federala nivån. I film efter film framställs representanter för CIA, FBI, IRS m.fl. myndigheter som robotlika och disempatiska. Det enda man än så länge är hyfsat stolt över är armén, men efter att fler och fler historier avslöjar oheliga allianser mellan vapentillverkare, oljeindustrin och regeringen så tvivlar "vanligt folk" mer och mer. Fler och fler talar om USA:s fall, att landet kommer att delas upp i mindre delar. Kanske inte politiskt ännu, men kulturellt är vi redan där.

Det är bra att järnridån och Muren är borta, men det är viktigt att vi nu, 20 år senare, synar de nya murarna i sömmarna och kritiserar de som tjänar på att de finns. Varje dag.

DN DN DN DN DN DN


DU MÅSTE KLICKA PÅ RUBRIKEN FÖR ATT KUNNA KOMMENTERA!


__