PK-skolan del 1

Hej och välkommen till lilla PK-skolan i regi av PK-Brottsmyndigheten! Vi hoppas att du skall trivas och lära dig massor!

De flesta svenskar har en naturlig fallenhet för vad som är politiskt korrekt så du är förmodligen redan bekant med dessa kunskaper. Det finns dock särskilda grupper som behöver utbildas lite extra, t.ex. andra generationens invandrare, farbröder över 60 på landsbygden och 60-talistmän.

Vi fokuserar i den första delen helt på 60-talistmän av det enkla skälet att de förväntas ta över chefspositioner i samhället när 40-talistmännen går i pension. Detta är ett statistiskt konstaterande och inte en åsikt. Hade detta varit en åsikt så hade den varit väldigt politiskt inkorrekt!

Låt oss börja med att fundera lite över uttrycket ”politiskt korrekt”. Man kan lätt förledas att tro att det rör sig om politik eller t.o.m. partipolitik. Så är inte fallet. Att vara politiskt korrekt handlar om att röra sig i mittfållan avseende åsikter, värderingar, beteenden, val och även avseende sådant som barnuppfostran, ledarskap, beteende i grupper och annat som kan hänföras till den antropologiska arenan.

Med andra ord väger kulturen tungt. Man utgår från kulturen när man definierar vad som är politiskt korrekt. Men det finns en mycket viktig skillnad och det är att man inte utgår från de breda massorna, den genom tradition odlade och förvärvade kulturen utan från den centralt etablerade. Detta skall ej förväxlas med finkultur som över lag är extremt smal kultur finansierad av skattebetalarna. Finkultur avser endast kulturyttringar (balett, opera, konst etc) medan det politiskt korrekta omfattar det sätt du lever ditt liv på.

Låt oss nu titta på 60-talistmannens bakgrund. Vi börjar med några grundläggande förutsättningar. Låt oss kalla honom för Magnus (ett vanligt namn vid 60-talets mitt).

- Magnus växer för det första upp under 70-talet. Hans sena barndom och tidiga tonår, alltså då människan är som mest formbar, präglas av popkultur, regeringsskiftet 1976, vilset miljöpatos, massmedias framväxt och kanske framförallt omhuldandet av särintressena. Kvinnor, barn, äldre, invandrare och handikappade hade fått nog av gubbväldet.
- Magnus pappa är relativt frånvarande. Antingen fysiskt eller mentalt eller både och. Hans roll i sonens uppfostran är att sätta godtyckliga gränser och uppmuntra idrottande, men i övrigt ägnar han sig själv åt olika intressen och sätter dessa och sitt arbete före familjen.
- Magnus är därför uppfostrad av sin mamma. Därför kan Magnus tvätta, stryka, laga mat, städa och kanske t om med ta hand om små barn. Sådant som alltså var helt förbehållet kvinnor fram till decennieskiftet 1970.
- Magnus pappa är lite fundersam kring det här men följer ändå debatten i media och Magnus mamma har ju plötsligt ett batteri av argument att framföra i varje diskussion. Diskussioner och argumentation tröttar ut Magnus pappa som mer och mer distanserar sig från hemmet. Kärnfamiljen genomgår en kärnklyvning och oftast slutar det med skilsmässa. I storstäderna kom skilsmässorna snabbt (förmodligen pga det stora utbudet av alternativ) medan familjerna på landet och i småstäderna höll ihop, ofta med omfattande konsekvenser för familjens välbefinnande. Magnus mamma talade mer med Magnus än med Magnus far om hur livet borde te sig. Hon säger det givetvis strikt ur ett kvinnoperspektiv, Magnus pappa har slutat prata med den femininiserade sonen om livet. Det känns inte som att han med sin mossiga moral har något att tillföra. Ibland vill han haspla ur sig något om att Magnus borde ge sig ut och ”så viltsäden” men han kan se framför sig hur Magnus mamma skulle reagera på något sådant. ”Man vill ju inte framstå som en vulgär knegare”, tänker Magnus pappa till sitt försvar.
- Magnus familj tillhör den svällande medelklassen som bara för en eller två generationer sedan var arbetarklass eller bondeklass. Kanske någon eller några i familjens släktträd studerat på universitet eller varit lärare eller militär, köpman eller jobbat på bank. Magnus släkt står och väger mellan bonde/arbetarvärderingar och de nya förvirrade liberala medelklassvärderingarna där de egentligen inte känner sig hemma.
- När Magnus kommer upp i övre tonåren händer någonting. Han känner ett enormt behov av att utforska sin manlighet. Några initieringsriter (som alltid funnits i alla kulturer) har han inte sett röken av. Han vet ingenting om manlighet, han vet bara hur de negativa sidorna av manlighet uppfattas av en kvinna som upplever sig vara förtryckt av män (Magnus mamma). Detta tycks dock leda till ett överdrivet kompensationsbehov. Som om kroppen och själen inser att balansen måste återställas. Detta leder till en period där vin, kvinnor och sång sätts i centrum. Magnus blir själv lite förvånad över kraften i det nya beteendet. Inte sällan sammanfaller denna period med militärtjänstgöringen som på den tiden var förbehållen unga män. Befälet hade i sin skyddade verkstad inte förstått så mycket av förändringens vindar utanför kaserngrinden utan manglade på i sedvanlig stil. Att hålla ”bögavstånd” eller ”skjuta som en kärring” var underförstått väldigt dåligt, insåg Magnus.
- Ganska snart börjar dock Magnus uppleva de negativa sidorna av detta beteende. Baksmällor, könssjukdomar, förbannade flickvänner och arbetsgivare känns inte bra. Dessutom saknar han helt den manliga argumentuppsättningen t.ex. ”Allt som inte dödar härdar” eller ”Kärringar finns det gott om”. Magnus mamma har istället givit honom en rad argument som handlar om ansvar, omsorg, moral och stolthet. Det manliga sättet att ljuga, manipulera, mörka och skylla på andra är han helt obekant med.
- Detta leder till att Magnus ganska raskt kryper in hos en kvinna som sannolikt är väldigt lik hans egen mor. Kanske inte utseendemässigt (men faktiskt påfallande ofta!) men främst avseende värderingar. Nu går det snabbt, Magnus gifter sig och skaffar barn och befinner sig överraskande snabbt i en ny kärnfamilj, den här gången med Magnus själv i rollen som fadern.
- Magnus ansätts nu hårt från den enade kvinnofronten. Hans fru, hennes mor och hans egen mor bildar en ogenomtränglig mur av kvinnobeteenden och östrogen. Magnus sneglar mot sin far som sneglar ner i tidningen. Magnus upplever att fadern helt givit upp och resignerat. Han frågar lite förstulet om farfar, men Magnus far säger bara att det var en helt annan tid då.

Nu står alltså Magnus vid en punkt där han kan låta sig uppslukas av detta kvinnoinferno eller slå näven i bordet och rakryggat ställa sig upp och säga, ”jag är karl i det här huset, nu är det slut på tjattret, ni gör som jag säger!”. Det blir det förstnämnda.

60-talistmännen är ryggraden i PK-kulturen. Utan dem skulle det inte gå att bygga upp en sådan total penetration av samhällets alla delar. Skulle dessa män plötsligt återgå till 30- och 40-talistmannens beteende och värderingar så skulle PK-kulturen rämna.

Hur ser då PK-beteendet ut för 60-talistmannen? Vad är PK idag?

1. Den första satsen är att skillnader till varje pris måste utraderas. Skillnader mellan män och kvinnor, svenskar och invandrare, äldre och yngre skall inte existera. Alla är lika.
2. Därför är klassamhället av ondo. Alla skall välkomna alla. Något av det mest politiskt inkorrekta man kan göra idag är att snobba och avvisa. Att inte hälsa eller på något sätt markera att man inte accepterar vissa människor är otroligt fult.
3. Fördomar är fult. Men det ironiska är att de mest hårdnackade uppbärarna av PK-fanan ofta är till brädden fyllda med fördomar. T.ex. som när de välkomnar invandrarnas barn i sina skolor för att det är bra för invandrarna är ju ett perfekt exempel på att sätta sig till doms över människor.
4. Kvinnliga värderingar som omsorg, hänsyn, ansvar och moral är fint. Manliga värderingar som konkurrens, tävlan, flexibilitet och makt är fult.
5. Naturen skall omhuldas på ett sätt som helt saknar vetenskaplig grund. Alla som professionellt arbetar med naturen vet att den alltid återhämtar sig. Men på något sätt har PK-människan glömt det. Kanske för att PK-människan främst frodas i storstäder. Därför skall allting sopsorteras och återvinnas. Man skall köpa ekologiskt och KRAV-märkt och man åker bil långa sträckor till återvinningsstationer för att nästan ingenting får slängas i den vanliga soppåsen. De enda som tjänar på det här är livsmedelsindustrin och återvinningsbranschen. Skillnaderna för miljön är så små att de inte ens är mätbara.
6. Att läsa kvällstidningar är inte PK, men på något underligt sätt så kommenteras alla händelser som omskrivs i just kvällstidningarna. Om någon frågar så har det stått i DN för ett tag sedan.
7. Att tjäna väldigt mycket pengar är provocerande för PK-människan. Sannolikt pga att man inte kan tjäna stora pengar om man är låst i dessa värderingar. Man tillåter sig inte att göra det, men man projicerar och skyller på andra när man skall konstatera orsaken till att man själv inte är rik. Man tvingar sig ändå att vara nöjd med det lilla, man bidrar ju på så många andra sätt.
8. Invandrare är ett svårt ämne att hantera PK-rätt. Du får självklart aldrig säga något negativt om invandrare offentligt, men du får inte heller vara en invandrarkramare. Börjar du prata med liknande brytning som en invandrare så är du fullkomligt stekt. Att laga lite cous-cous när du och din partner skall bjuda över ett annat par är ok, men att bjuda in din arabiska granne och gemensamt laga en festmåltid på ett halal-slaktat lamm är helt fel. Du skall på avstånd berömma invandrare och vid ett direkt möte självklart uppträda hövligt (se punkt 2.) men inte mer än så.
9. Homosexuella påminner om invandrare. Om du är PK säger du: ”kärleken uppstår ju mellan människor, inte mellan kön”. Hemma på kammaren fnissar du och din partner åt hur det går till när bögarna har sex. Du skulle gärna bjuda in en fjollig bög till en fest för att markera hur PK du är (däremot aldrig en invandrare) och vara avslappnad i dennes närvaro. Men du skulle aldrig palla att umgås ensam med bögen. Flator är lite styvmoderligt behandlade av PK-lobbyn. De får inte komma på festen och frågan är om de t om står lägre än invandrare. Kanske för att kvinnan bestämmer i 60-talisthemmet och känner sig mer hotad av företeelsen än mannen (som snarare är väldigt nyfiken).
10. Barn är guds gåva till PK-familjen. Barn står alltid, alltid, alltid högst på prioritets- och rangordningen. Det är givetvis absolut förbjudet att slå barn. Våld är för övrigt väldigt OPK, något som fått en hel generation tonårs- och 20+-killar att koka över och slå ihjäl varandra på gatorna istället för att få pysa ut i omgångar på skolgården. Som sagt, barnen går alltid först, det spelar ingen roll om företaget går i konkurs i morgon, om lille Hampus skall hämtas på dagis kl 16 så skall han hämtas kl 16. Mamman hämtar alltid 15.50 för att visa de andra mammorna hur extremt PK hon är. Då kan ju förstås inte pappan hämta sent eller – Gud förbjude – skicka en barnvakt att hämta. Barnet kanske gråter! Det kanske uppstår en konflikt! Barnet kommer att få en livslång skada! Curlingen har gått över styr i PK-familjen. Barn tål rätt mycket, särskilt spädbarn. Vid varje jordbävning världen över så plockar man efter någon vecka fram överlevande spädbarn i rasmassorna som dessutom mår utmärkt. Men stackars den PK-man som vid ett svagt tillfälle råkar framföra den anekdoten.
11. Att pruta är inte PK eftersom det underförstått betyder att den andra parten inte har tänkt. Över lag anser PK-människan att alla institutioner, företag, staten, vården vad det än rör – är oklanderliga i utgångsläget. Man bockar och bugar och accepterar det som sägs. SJ eller SAS är närmast Gud i PK-mannens ögon. De gör väl sitt bästa? De har det inte heller så lätt. Man går till restaurangvagnen och köper en macka för egna pengar och lider sig igenom förseningen. Samma sak i skolan där klasserna blir större och stöket ökar. Ingen PK-förälder klagar. De gör ju vad de kan! Det är inte lätt för dem… Att bli en ”rättshaverist” är inte PK.
12. TV är ännu ett område som färgas av PK-människans dubbelmoral. Utåt sett tittar man bara på Cobra eller SVT:s nyheter men bakom lyckta dörrar frossas det i dokusåpor. PK-människan har nämligen i all sin PK-iver glömt hur livet egentligen skall levas. Allt det som gör livet till liv som t.ex. misslyckanden, konflikter, otrohet, fylla, gråt, sorg är bortrationaliserat i PK-familjen. PK-familjen går på ett slags social Cipramil-kur där toppar och dalar är bortkapade. Att vara ofullkomlig eller att visa upp och stå för sina fel, brister och svagheter är riktigt fult. PK-mannen älskar Percy Nilegård, sannolikt för att han på ett humoristiskt sätt bryter mot alla PK-tabun.

När Magnus passerat 30 och närmar sig 35 har han fått nog. Han känner paniken växa. Han vet inte vem han är! Är han sin egen mor fångad i en manskropp? Att döma av det mjuka underhudsfettet är han tveksam över om han ens fysiskt är en man. Men just den förbannade kåtheten blir han inte av med. Han önskade ett tag att han slapp den där kliande känslan, att han slapp stirra på tonårstjejernas urringningar. Han vet ju hur patetiskt det verkar att stå där med tunnare hår och tilltagande midjemått. Men det går fanimej inte. Magnus fru har sedan länge tappat intresset för sex och vill inte ens prata om det. Magnus dyker djupare och djupare i arbetet men det hjälper inte heller . Plötsligt på en firmafest eller konferens får han till det med den 10 år yngre tjejen han jobbat ihop med senaste halvåret. Och då öppnas dammluckorna…

Vad skall Magnus göra nu? Alla alternativ utöver att träffa en ny kvinna i samma ålder är INTE PK. Det är PK att skilja sig bara man håller sams och stöttar varandra genom skilsmässan och för guds skull – sätter barnen främst!! Så länge barnen mår bra så är skilsmässan helt PK. Han vill så gärna fortsätta träffa den 10 år yngre tjejen och det vill hon också men det går inte. Han orkar inte med blickarna och frågorna, kommentarerna. T om hans gamla manliga vänner säger: ”visst är det kul i början med en ung kropp, men du kommer tröttna efter ett tag, du måste ha intellektuell utmaning och stimulans också!”. Magnus tänker tyst att det sista han behöver är intellektuell stimulans från en kvinna.

Magnus närmar sig 40 och har ännu inte hittat någon ny kvinna förutom kvinnor som är äldre än han själv, men det tycker han inte är ”på riktigt”. Han börjar få panik. Han kan inte leva ensam resten av livet. Visserligen är det ingen som ifrågasätter detta, inte ens hans barn, men inne i honom ekar röster som säger att han måste leva i en parrelation. Han vet inte vad det är för röster, han har frågat både far och mor vad de anser om att han lever själv. Pappan rycker bara på axlarna, han har träffat en ny kvinna och tycker att det är bra. Magnus mamma är orolig för Magnus, vore det inte skönt att ha någon? Det kryper fram att Magnus mamma mest är orolig för att om det händer honom något så kanske ingen upptäcker det och då blir han liggande hjälplös i sitt hem i flera dagar innan någon slår larm. Magnus ryggar förskräckt åt mammans tankar. Han beslutar sig för att inte fråga dem mer. Han ser om filmen ”Fight club” 20 gånger.

Han blickar ut i världen. Vad finns där ute för PK-Magnus? Han börjar sakta inse att han måste överge sin PK-sköld. Han måste försvarslös simma ut i ett mörkt, okänt vatten. Det här känns inte bra. Men när han simmat ett tag märker han att nästan alla är där! Han kommer fram till en ö där flockar av rehabiliterade f.d. PK-människor samlats, och de verkar må skamlöst bra!

Han kastar oket, han köper en amerikansk bil och han träffar en flera år yngre tjej från en f.d. sovjetrepublik. Hon visar sig vara väsentligt mer allmänbildad än någon svensk kvinna han tidigare träffat. Hans gamla vänner muttrar om 40-årskris. Själv är han nytänd, han har sex som en tonåring, äter som en häst, tränar så ofta att kroppen värker. Han byter jobb och tjänar mer än vad hans far någonsin gjort. Han mår kort sagt förbannat bra.

Vad som händer med Magnus efter 50 vet vi inte eftersom den äldsta 60-talisten i år fyllt 49. Men vi vet att Sverige är ensamt om att sätta sina medborgare under detta massiva PK-tryck och vi vet att det är tack vare den svenska 60-talistmannen som det håller. 70- och 80-talistmän har lärt sig hantera PK men i 60-talistmannen tickar en bomb… Mer om detta i del 3 i PK-skolan!

(Outro: ”Wake up!” – Rage against the machine)