Man undrar vilka som satt med och drog upp riktlinjerna på SAP:s högkvarter den där dagen ca 10 år efter andra världskrigets slut? Och man undrar hur manifestet löd?
Tage Erlander, Gunnar Sträng och den dåvarande ideologen Gustav Möller (socialminister, även kallad Ernst Wigforss tronarvinge), Östen Undén (utrikesminister) satt och muttrade i ett hörn, Gunnar Myrdal (handelsminister) var adjungerad och en tämligen valpig Palme sitter också med på mötet.
Det är en mulen höstdag, orosmoln vid horisonten, duggregn över Sveavägen. Gråbrungrönt klädda ankommer statsråd och övriga en efter en. Det är några år sedan freden utbröt och Östen Undén undrar varför i helvete han är kallad till en sådan här trist tillställning. Han är van att slänga stolar efter Sovjetiska ambassadörer. Men han förstår snart vilken roll han förväntas spela.
Tage: -”Jaha, då tänkte jag be Gustav berätta varför vi har samlats här idag”
Gustav –”Ja, som ni alla vet så har vi efter Tysklands fall gemensamt med våra nordiska grannar funderat på vilket väg Sverige skall vandra i denna nya sköna värld. Danmark och Norge meddelade i Köpenhamn att vi får behålla vår försvarsunion för oss själva och finnarna rynkar på näsan åt oss, de tycker att vi inte förstår dem. Vi står nu själva på den plats vi står och vi kan inte återgå till några gamla högerstinkande nationlistiska idéer om stormakt Sverige, vi kan därför inte motivera folket genom militärtjänst och yttre hot enbart. Vi skall förstås nyttja det maximalt om tillfälle ges, men eftersom Sovjet och Tyskland är fullständigt slagna så finns det ingen yttre fiende att tala om i den meningen.”
Östen: - ”Jag litar fanimej inte på den jävla ryssen. Han kommer igen - var så säker!”
Gustav: -”Det må vara hur det vill med det, men vi kan inte sitta och vänta på dem, till dess måste vi skapa en godispåse utan botten, något för svensken att ägna sig åt som den inte kan sluta konsumera så att säga”
Gunnar S: ”Jag har talat med högern och de är lika medvetna som vi är att vi nu kan utnyttja vårt industriella övertag och exportera oss till exceptionell rikedom. Vi måste förekomma dem och jag har därför börjat etablera nära kontakter med Wallenbergarna”
Tage: -”Ja, jag blev uppkallad till herr Marcus Wallenberg häromdagen, uppkallad... fy fan vilken jävla sprätt!”
Gunnar S: ”Ta det lugnt nu, jag har situationen under kontroll. Högern har fördelen av att vara födda med samma silverskedar i munnen som indstripamparna men just Wallenbergarna verkar fungera annorlunda. De har i generationer byggt upp internationella nätverk och tycks stå helt utanför Riddarhus och herrklubbar. De verkar mer intresserad av att se Sverige som ett dotterbolag i deras koncern och...”
Gunnar M: -”Det är ju helt vansinnigt! Det är ju en helt medeltida uppfattning!”
Gunnar S: -”Nej, den är tämligen rationell. Vi måste komma ihåg att Wallenbergarna har mer än 50 års försprång mot oss, de har alla essen på hand. Om de vill kan de stjälpa oss och de är faktiskt inte så svåra att ha att göra med. De vill ha en lugn och foglig befolkning som de kallar arbetskraft och de vill ha tydliga och långsiktiga regler som de kommer att följa. Sedan vill de bli lämnade ifred. Att de anställer svenska arbetare är ju precis vad vi vill. Om de skall ha råd att göra det så måste vi tillmötesgå deras faktiskt ganska modesta önskemål.”
Olof: ”Jag tror jag har lite idéer om grundpelarna i vår väg framåt. Först och främst skall alla ha någonstans att bo. Bostadsbyggandet är det första som skall prioriteras när skatter från exportföretagen flyter in. Vi subventionerar kommunala bostadsbolag och lättar på regler. För det andra skall människan bo och leva lokalt. Vi skall bygga stadskärnor som har det mest grundläggande – över hela landet. Måste de resa långt för att få det de behöver så blir de irriterade. Dessutom har det en nästan sövande verkan på människan om de kan röra sig inom ett litet område, särskilt kvinnor känner sig mycket trygga, med all rätt. Jag vill också lägga in en passus – hot utifrån måste hela tiden målas upp. Inom fem år måste ett trovärdigt internationellt hotscenario fram, annars kommer ingenting att fungera.”
Gunnar M: -”Jag förstår, jag ser framför mig en ny medelklass, en medelklass som precis som i USA konsumerar och åker bil men som röstar på oss! Och om Palme och herr Undén får som de vill så skall svenska män fortsatt hamna i finkan om de vägrar värnplikt.”
Gustav: ”Jag märker att ni förstår kraften i det det här. Låt oss nu fundera på hur medelklassen kan växa sig så stark som möjligt utan att göra uppror eller börja etablera maktambitioner i någon form.
Gunnar M: - ”Det är mycket enkelt, de måste förses med en religion!”
Östen: -”Du är fanimej inte klok – en religion! Titta på resten av Europa och USA också för den delen. Kyrkan förstör för politiken av maktnostalgiska själ. Det är det enda som är bra med den där jävla ryssen, han förbjöd kyrkan och det gjorde han jävligt rätt i”
Gunnar M: ”Östen, jag menar en rituell och social religion, något som motsvarar att gå till kyrkan. Jag ser framför mig att den består av lika delar konsumism, folkbildning och moral”
Tage: ”Ja, det har varit skralt med moralen under kriget måste jag erkänna, även från vårt håll. Det här betyder inte att vi som sitter här måste hålla oss till den moralen hoppas jag, hö hö hö!”
Gunnar M: (irriterat): ”Tänk i nya banor nu! Folket vill ha bröd och skådespel och en Gud att tro på – varför? Jo för att de blir vilsna annars och börjar skapa konflikter. Det vill vi inte ha! Det måste undvikas till varje pris! Tack gode Gud (östen muttrar) för att vi har armén under kontroll i det här landet. Några av våra generaler har ändå på eget bevåg börjat skissa på ett anfall österut, vi får under inga omständigheter få folket på sådana tankar!”
Gustav: ”Jag tror att jag kan sammanfatta mötet till några beslutspunkter. Vi måste tala om för folket vad som är rätt och fel, vi måste ständigt förse dem med moraliska rättesnören. Det kan röra utrikespolitik och solidaritet men främst skall det handla om vad som är rätt och fel i vardagen. Dessa budskap behöver inte stämma exakt med partiets ideologi, men om det strider för mycket mot det måste det införas långsamt. Sådant som stärkt roll för kvinnor och barn vet jag att Gunnar har forskat på, det fungerar tydligen mycket bra. Männen gör inte uppror mot kvinnorna, de behöver dem, men de får banne mig fullt upp med att hantera kvinnornas tilltagande styrka. Mycket bra! Sedan måste ett patos odlas, t.ex. för ren och vacker natur. Bondepartiet gör vad de kan för att behålla frågan men vi kan absolut ta över den. Svensken skall fanimej plocka upp sitt eget skräp, inte leva som sydeuropeerna. Det handla om moral, det är jag nu helt övertygad om.”
Tage: ”Ja, men det får inte heta moral, för då får människor associationer till kyrkans pålagor och regler, det gillar varken de eller vi. Det måste heta ansvarstagande!
Gunnar S: ”Sedan skall ni veta en sak pojkar, svensken gillar att bryta mot regler, och det skall vi banne mig låta honom göra. Vi sätter ribban på rätt nivå och tolererar hembränning och ett visst mått av skattefiffel. Dessa brott kallas artbrott och mellan varven så skall någon klämmas åt stenhårt så att det inte går över styr, jag har hört med jurister och de menar att det funkar utmärkt. I riksdagen har vi ju inga problem, det är bara att börja lägga fram lagförslag så är vi på god väg.”
Gustav: ”Mina herrar, ni är synnerligen kloka. Vårt strävsamma svenska folk har fått en ny religion och den handlar om att sysselsätta män och kvinnor men den maktdynamik som kommer att uppstå när kvinnor går ut i förvärvsarbete nu när makarna Myrdals och mina sociala omsorger slagit igenom fullt ut. Det handlar om att värna naturen, men inte bara av egen fri vilja, utan för att det handlar om ansvar och ytterst om moral.”
Tage: ”Dessa två teman kan vi variera i oändlighet, vi kan t om binda upp högerns resurser genom den här metoden. Framtiden är mycket ljus mina herrar, jag tackar för ert engagemang och ber er att hålla den här informationen för er själva som vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar