Internationella kvinnlighetsdagen

Idag är det tydligen internationella kvinnodagen. Det väcker onekligen en del frågor. Varför finns det en internationell kvinnodag? Går det verkligen att jämföra kvinnors situation världen över? Är det rätt att lyfta fram kvinnor en dag om året?

Kvinnor som subjekt är naturligtvis en total villfarelse. Det vi tänker på när vi hör ordet kvinna i samhällsdebatt, filosofi, historia, politik och ekonomi m.m. är förstås det som vi normalt anser är kvinnliga egenskaper. Men de kvinnliga egenskaperna bärs inte nödvändigtvis av kvinnor.

Och vad som är kvinnliga egenskaper bärs i sin tur fram av den samtidigt rådande kulturen. Det som är kvinnliga egenskaper idag var inte kvinnliga egenskaper för 100, 500 eller 1000 år sedan. Kulturen är i ständig utveckling.

Politiker förstod efter andra världskriget att genom att hylla och förstärka kvinnliga egenskaper i samhället genom olika kampanjer men främst genom lagstiftning så kunde man tämja befolkningen. I kombination med ökad materiell välfärd (för individen) och konsumentföretagens reklam skapades en ny norm, där skönhet, familjen, naturen, hus och hem sattes i centrum. Medelklassmänniskan uppfattade det som positivt och eftersträvansvärt att odla dessa egenskaper, män som kvinnor. Kulturen utvecklades genom aktiva ingripanden av människor med mycket makt - detta var det allra bästa sättet att minska risken för nya krig, t.o.m. bättre än internationell handel.

De traditionellt manliga egenskaperna som tävlan, konkurrens, empiri, makt och våld har istället svärtats ned. Ett flertal mäktiga grupperingar har identiferat fördelarna med att förstärka och hylla kvinnliga egenskaper och samtidigt svärta ned manliga.

Utan att bli konspiratorisk kan man konstatera att det för en politiker är utmärkt om befolkningen arbetar, konsumerar och ägnar sig åt sin familj istället för att kämpa och slåss. Om de dessutom vurmar för naturen, miljön (klimatet!) så är det ännu bättre. Detta skapar en foglig befolkning som enkelt kan belastas med högre och högre skatter och fler och fler lagar och regler.

Det är inte så att en politiker är elak, utan ryggmärgsreflexen hos en politiker är att bli omvald. Det blir man om samhället är lugnt och tryggt och statskassan är fylld till brädden eftersom man då har råd att förse befolkningen med nya vägar, sjukhus, skolor och trygghet, trygghet, trygghet.

Banker, storföretag och konsumentföretag sällar sig till hyllningskören. Skönhet, hus, hem, familj, trygghet, barn osv är bra för deras affärer. Människor lever längre, konsumerar mera och arbetar effektivare.

Manliga behov och nöjen är tyvärr på tok för billiga. De flesta män behöver en bra relation med sin mor, det gör dem mindre våldsamma och mindre otrohetsbenägna (detta är inget självändamål, men våld, otrohet och droger är helt enkelt riskbeteenden som statistiskt sett är mindre lyckade för den enskilde). De behöver en sexuell relation med en hyfsat jämnårig kvinna. De behöver ett ganska stort umgänge med andra män. De behöver ett jobb, visst gärna ett jobb med hög status och lön, men det viktiga för de flesta män är att de har visst inflytande över sin egen tid. (Kvinnor vill också ha inflytande men oftare över logistiska frågor). Män behöver också de tre S-en = skog, sport, sprit. Och kanske behöver de en bil. Inget av det här är särskilt dyrt! Bilen kan en man spendera den del pengar på, men i övrigt är traditionellt manliga behov och nöjen inte alls kombinerbara med politikernas och företagens mål!

Allra värst går det om männen blir frustrerade. Då blir de lättare aggressiva och i kombination med alkohol så blir de kriminella. Detta gäller f.n. en försvinnande liten del av befolkningen i stort men den gruppen är ändå tusen gånger större än kvinnor med samma egenskaper, därför nämner jag det. Frustrerade, aggressiva, drogpåverkade män är en politikers mardröm och vad många svenskar har glömt är att det kan gå otroligt snabbt för den här gruppen att växa om frustrationen blir långvarig. Det är också företagens mardröm, sådana män kanske förvisso konsumerar vapen, men är i så fall hänvisade till en svart marknad. En frustrerad man är inte på konsumtionshumör. Tvärtom, reflexen är att spara och bygga "murar" mot omgivningen.

Slutsatsen är att manliga behov skall reduceras genom att istället träna männen att uppskatta kvinnliga nöjen som konsumtion, charterresor, matlagning, skönhet, hus, hem och miljö.

Trots det så återkommer ständigt samma kvinnor i massmedia, alltid de som lyckats på männens område. Kvinnliga styrelseledamöter, boxare, bergsklättrare, idrottare och andra armbryterskor från Ensamheten. Detta är kvinnor som hyllas för manliga egenskaper och för att de tagit sig in på männens område. Ändå finns det bara än idag, år 2009, i SVERIGE, endast fyra kvinnliga börs-VD:ar! Vad kan detta bero på? Varför lyckas inte politiker, lobbyister och massmedia? Kan det bero på det enkla faktum att de allra flesta kvinnor inte vill ta sig in på männens område?

Förklaringen till att politiker och massmedia inte ger upp är att om människor (inklusive kvinnor) har en bild av att samhället präglas av grava orättvisor så skakar systemet i grundvalarna. Därför offras några "mans-kvinnor" varje år på PK-altaret. Det stora PK-monstret glufsar i sig dessa kvinnor och rapar sedan högt så att befolkningen ser att det finns några martyrer, några "Jesus-kvinnor" som dör för vår skull. På det sättet kan politiker, massmedia och kulturetablissemanget hävda att orättvisorna är under kontroll, "don't be alarmed".

Jag anser att människor är människor. Män har vissa behov, kvinnor har vissa behov, men oftast har alla människor samma behov. Låt de skillnader som finns mellan män och kvinnor finnas kvar. Försök inte göra om män till kvinnor och kvinnor till män. Och viktiast av allt: se sanningen! Betrakta omvärlden och se den som den faktiskt är, inte som någon luddig politisk vision.

Du lever bara en gång och det är nu, Noice, 1980